Tisdagen den 8:e december hade GP en stor artikel om IUP och skriftliga omdömen, som belyste flera svårigheter Göteborgs skolor har, med att leva upp till de nya krav som ställts de senaste åren. GP har på ett förtjänstfullt sätt granskat hur elever bedöms och bland annat lyft fram risken med bedömningar som inte bara görs mot kursplanernas kunskapsmål utan också mot elevens personliga utveckling.
Det mest iögonfallande resultatet av detta är att barn kränks. Förmodligen som ett resultat av en missriktad ambition, när skolorna i sin strävan att leva upp till tolkningen av de nya reglerna, väljer lösningar för skriftliga omdömen som inte tillräckligt respekterar barns integritet. Många efterfrågar större likhet, tydligare regler o/e mallar för att kunna utforma omdömena ”rätt”, särskilt som man uttrycker att man haft för lite tid eftersom reformerna genomförts i så snabb takt därför inte hunnit med att utforma omdömena på ett tillfredsställande sätt.
Man kan fundera över på vilket sätt den höga takten av nya reformer legitimerar att skolans uppdrag med demokrati och humanism som grund, kan åsidosättas. Oavsett synen på behovet av skriftliga omdömen, så kan man med utgångspunkt i kunskapsuppdraget och demokratiuppdraget utforma de skriftliga omdömena så att elevens lärande beskrivs så att de stärker både delaktighet och förståelse. I en sådan process blir de skriftliga omdömena en överenskommelse mellan eleven och läraren och ett tydliggörande av progressionen i lärande samtidigt som det stärker elevens känsla av att vara medskapande i sin egen utveckling. Detta görs på många skolor vilket också framgår av artikeln.
Skolans roll som en del av utvecklingen av det demokratiska samhället har varit centralt i skoluppdraget ända sedan 1946:års skolkommitté lade fram sitt betänkande. Sedan dess har vi fått både en barnkonvention och en Salamancadeklaration, som tydliggör respekten för alla barn. Det finns inget i de nya krav som idag ställs, som säger något annat än att respekten för den enskilda unga människan skall ligga som grund för allt som görs i skolan.
I Göteborg har skolorna glädjande nog, sedan drygt ett år en gemensam verksamhetsidé som skall ge högre måluppfyllelse genom att utgå från barns och ungas inre motivation, alla barns medskapande i skolans processer och en helhetssyn på lärande. Detta synsätt finns sedan decennier i de statliga styrdokumenten och är en tydlig signal att barnen också är aktiva samhällsmedborgare med rätt att respekteras. I grunden ligger idéer som har sin utgångspunkt i många av pedagogikens förgrundsgestalter som Fröbel, Dewey, Freinet, Freire med flera, nämligen att genom att mötas med respekt får man större tilltro till den egna förmågan och når i förlängningen högre måluppfyllelse. I läroplanen finns följande formulering som tydliggör detta: ”Undervisningen skall anpassas till varje elevs förutsättningar och behov. Den skall med utgångspunkt i elevernas bakgrund, tidigare erfarenheter, språk och kunskaper främja elevernas fortsatta lärande och kunskapsutveckling”.
Att ett sådant uppdrag innebär att skolornas skriftliga omdömen måste se olika ut råder det inget tvivel om, men de skall alltid respektera alla människor även om de är små.
Mot denna bakgrund är det något förvånande att vår skolminister föreslår sekretessbeläggning av IUP med skriftliga omdömen, som lösning på problemet att elever bedöms i kränkande ordalag. GP-s ledare stöder förvånande nog detta förslag. Vem vill man skydda med sekretessläggningen? Eleven eller läraren? Risken finns att det kommer att innebära att lärare i skydd av sekretess kan bedöma elever i integritetskränkande formuleringar. Offentlighetsprincipen borde vara åtminstone elevens bästa vän och dessutom göra att jag som vuxen försöker att bli mer och mer noggrann kring elevernas integritet.
Vi tre undertecknare föreslår alla goda lärare och ledare i Göteborg, att som nyårslöfte visa omvärlden hur IUP och skriftliga omdömen kan skrivas med respekt både för varje barns integritet och för det öppna demokratiska samhället.
Lars och Christer
